Searching for information.....

Found information.......

Load information............

Information Open....

Data Belongs to Hacked Wizarmon..

Hacked Wizarmon

Hacked Wizarmon eller Hacked, som han offtas kallars, är en Wizard digimon på Adult level.. (alltså Champion level) Han är ganska svår att komma nära, eller ens lära skänna. Då han för länge sedan stängde sej för omvärlden, bara kort effter att hans bror blev dödad av ett virus, och på grund av att han såg ut som ett virus trodde alla att det var han som dödade sin bror, han reser runt i digi-världen på jackt effter det viruset som dödade hans bror, men han har enu inte hittat det, första gången man ser honom tror man ofttast (99,99% säkert) att han är ett virus, han ger en oftast kyliga blickar och halv taskiga kommentarer, men det är för att han inte vill att någon ska komma honom nära, då han inte vill få skulden för att någon någonsin dör i gen.. Han tog det väldigt hårt då hans bror (Sorcerymon) var den enda som under hela hans uppväxt brydde sej om honom, Hacked älskade sin bror väldigt mycket och såg upp till honom..

Han brukar näst intill alltid sova eller tetas med folk t.ex. vara osynlig och kasta ner sten i en drillmon grop ^__^'
Han må spela kylig och stöta ifrån sej folk om de försöker lära skänna honom, men i gentligen gör han det för han inte tål att folk kommer nära, han är för blyg, han kan vara kall, taskig, hjärtlös m.m.. Men om man väl lär skänna honom och får hans till lit är han gansaka trevlig och hjälpsam, samt en lojal vänn, även om han inte låtsas om det.. ;P

Bakgrund

(Sorry om någe är fel stavat, men i alla fall.. Det är berättat från Hackeds syn vinkel)

The Past A Long Time ago when I still was growing-up, was I allways alone.. No one off the other digimon’s relly liked me.. They calld med Virus, Freak and they even called me It.. And all becurse off that I didn’t have the same colors like them.. As a Candmon did I got orange/yellow eyes, my fire was blue with red eyes instead of orange, with blue eyes, and stuff’s like that... Even my family didn’t like me.. Some time’s late at the night culd I hear my mother and father wispering to the other one about how much they wished that I wouldn’t even have been born.. Dad used to tell me that I was a shame for the family.. The only one who relly cared about me was my great big brother Sorcerimon.. Hole the Willage was proud off him and every one liked him.. He was kinde, funny, allways smiling.. And gave other digimon hope.. I relly loved him and wanted to be like him one day.. But you know, you never know where the wind is blowing.. And so one autumn day had Sorcerimon toke me out to the forest close to the willage.. He thought dad had been to rude to me that day so he wanted to give me a brake and play out in the forest.. But suddenly did we get attakt by an evil digimon who tried to kill us.. He where going to attak me but Sorcerimon jumped in the way and did get attakt instead off me.. He felled ower me and covered me with he’s dead boddy so the digimon thought I had runned away, so he wen’t away affter a while.. Then I moved away my dead brother’s boddy frome me.. I culd see that he smirked like the way he used to do, but I culd even see that he’s cheast didn’t move, like when you’r breathing.. After a while when I still was sitting beside my dead brother’s boddy and waiting at that he would turn into a digi-egg again, but some how didn’t he turn into an egg, I culd feel how he’s corp started to smell dead. At the same time was one off the family’s friend, a Patamon seeing me and thought that I had killed my Great big brother, just becurse I had some off he’s blood ower me after that he felld ower me.. The patamon quickly runned back to the willage and told every one that I had killd my dear big brother, Sorcerimon.. And off curse every one belived him.. When I returned to the willage affter that my brother didn’t turn into a digi-egg was every one looking at me with fear and hateness in they’r eyes… They where trying to attack me and hunted me away frome the willage.. They told me that ”If I ever returned would they make my life become a real hell and affter that kill me as revenge for my brothers death..” Even if it’s a relly long time ago do I still remember it very well.. And every time I meet other digimon dose they allways think I’m a virus.. If they don’t run away frome me dose they hunt me down and leav me there weak and hurted, and belive they just did a good thing.. I have start to get a bit tired off it, but I’m used to it so I dosn’t even care about it anymore.. *Sigh* So now you know about my past.. So let’s hope for a bright futer..

watashi wo koroshita watashi kokoro